Pianisten, kompositören och pedagogen Ann Blom tilldelades i november 2019 ett stipendium från Laila och Charles Gavatins Stiftelse för Jazzmusik. Motiveringen lyder: För ett alltigenom lyriskt, svängigt och underfundigt skapande, såväl i spel och komposition, som i sin pedagogiska gärning, samt för sitt outsinliga engagemang för musiken och sina medmusikanter.

Ann Blom – pianist, kompositör, pianopedagog och lärare i improvisation och ensemblespel – föddes i Stockholm 1962 och började sin musikaliska bana på Kommunala musikskolan. Efter gymnasieåren på Södra Latins musiklinje studerade Ann vidare på Kungliga Musikhögskolans musiklärarlinje.

Efter studierna frilansade hon flera år som pianist och försörjde sig bland annat som ackompanjatör både till dans och sångklasser. På Danshögskolan spelade hon till fridans- och ibland jazzklasser. Där var hon fri att improvisera och hon upplevde fascinationen att jobba ihop med dansare och rörelse. Samtidigt spelade hon under denna tid med i flera mindre jazzgrupper.

Ann har sedan dess spelat i grupper som Cecilia Wennerström Quartet, Evergreenish, Satin Dolls och med musiker som Ann-Kristin Hedmark, Ann-Sofie Söderqvist, Sam Paris och i många andra, mer tillfälliga, sammansättningar med en rad förnämliga jazzmusiker.

I dag spelar Ann med den egna gruppen Ann Blom Quartet, med vilken hon spelat in plattorna Stepping Through (2012) och Simplicity of Heart (2019) där övriga medlemmar för närvarande är Filip Augustson, Jesper Kviberg, Karl Olandersson och ibland Paul Kovacs, (munspel). (Då heter gruppen Ann Blom Quartet Expanded.) För övrigt ingår hon fast i grupperna Bag Ladies (Catharina Wiborgh, Gunnel Samuelsson, Patrik Boman och Henrik Wartel) och The Jazzbarn (med bl.a. Lena Swanberg) 

Vid sidan av arbetet som musiker, arbetar Ann i stor utsträckning som piano- och ensemblelärare på Kulturama och i Kulturskolan i Stockholm. Dessutom undervisar hon i didaktik i jazzpiano på musiklärarutbildningen på KMH. 

Under hela sin karriär har Ann skrivit egen musik och gjort egna arrangemang på favoritlåtar, främst i sättning för de mindre ensembler som hon själv oftast spelar i.

”Att ha en egen grupp att inspireras av och ’tänka in’ i komponerandet är en sån lyx, en sån gåva. Även om det kan dröja mellan både rep- och speltillfällen. Det faktum att olika blåsare förkommer i gruppen gör det så spännande, för varje musiker sätter sin personliga prägel på musiken och kan förändra ett stycke radikalt. Öppenheten för detta är viktig, och nyfikenheten på ’hur det kommer att låta’ en drivkraft. Det är det som är jazzens kärna.”