Charles Gavatin har efter en lång tids sjukdom gått bort. Han var till professionen advokat och hade tidigare tjänstgjort i Svea Hovrätt och Högsta Domstolen. Han undervisade på Handelshögskolan och verkade i ledande ställning i företag specialiserade på juridik och revision. En ung kvinnlig sekreterare som fick sin första anställning med Charles Gavatin som chef befarade att hon skulle få stå för en betydande del av markservicen på firman, men det visade sig att han själv stod för kaffekokningen. Även i äktenskapet med Laila Gavatin lär han ha svarat för merparten av disk, tvätt, strykning och fönsterputs.

Men han spelade också piano och i våningen vid Odenplan höll paret Gavatin under många år ”salong” i klassisk mening, det vill säga musikaftnar med välmeriterade jazzmusiker och inbjuden publik. Den välhållna Grotrian Steinwegflygeln från 1928 var nystämd och den lyhörda publiken, som för säkerhets skull även inkluderade de närmaste grannarna, kom nära artisterna i en livesituation som var unik. Här presenterades svensk jazz, ofta i samband med stipendieutdelning, men även internationella storheter som James Moody och Kenny Barron har gästat Gavatins salong. [Läs mer om jazzsalongerna här >>]

Charles och makan Laila var alltså stora jazzvänner och de har sedan början av 90-talet drivit skivbolaget Touché Music. Stiftelsen Laila and Charles Gavatins’s Foundation for Jazz Music har delat ut stipendier och bidragit med ekonomiskt stöd till turnéer och svenska och internationella konsertprojekt med mera. Listan över stipendiater är lång och omfattar såväl professionellt verksamma jazzartister som nya talanger, där ett stipendium till musiker av den förstnämnda kategorin vanligen också kopplades till en skivproduktion på det egna bolaget. Den senare kategorin fick stöd via projektet Unga Jazzkometer där nya talanger röstades fram och belönades vid konserter på Jazzklubb Fasching. Viktig dokumentation om svensk jazz i bokform, som Den Gyllene Cirkeln, Jazzen på 1960-talet och Rune Carlssons memoarer Precis i tiden – En Jazzmusiker Minns, har utgivits med ekonomiskt stöd från stiftelsen. På hemsidan touchemusic.se finns info om stipendiater och skivproduktion med mera.

Touché Musics skivproduktion kännetecknas av hög kvalitet där förstklassiga studior bokats och där den mycket drivne teknikern Åke Linton var anlitad för inspelningarna. Även för övriga moment i produktionskedjan, som mastring, albumtext och foton, var högsta kvalitet ett riktmärke. Under en period då allt färre skivbolag producerade jazz, och många jazzmusiker själva tvingades bekosta sina inspelningar, var Touché Music ett av de få bolag som betalade sina engagerade musiker mycket anständiga ersättningar. De gav musikerna fria händer men höll sig väl underrättade om den repertoar som valts och hade ibland bestämda åsikter om vad som passade eller vilken version av en låt som skulle väljas för utgivning.

Definitionen av begreppet jazz har aldrig varit något problem för paret Gavatin. De tycktes nästan vara allergiska mot blandformer där populärare genrer smugit sig in som en ingrediens och det verkar som om det musikaliska hantverket och det personliga uttrycket värderades högst. Typiskt är också att man ofta valde sina stipendiater bland de musiker och sångare som hunnit etablera en verksamhet enligt dessa kriterier och som kanske inte alltid var de för dagen mest uppmärksammade. Charles och Laila sågs ofta i publiken såväl i de stora konserthallarna, på festivaler och klubbar som på alla de mindre scener som serverar jazz, och det verkar vara där de upptäckte mycket av den musik de så generöst valde att stödja.

Ulf Adåker